Jag heter Erik, går första året på St:Eriks Gymnaisum. Jag blev framodlad ur ett högteknologiskt labb år 1876, son till Gustav Vasa. Annat du bör veta om mig: skapare av Frihetsgudinnan, regissör av filmen "Titanic", är den enda mannen som lyckats äta sig ur en grav, världsmästare år 1957 i skopolering, kan utföra mirakel, har tatuerat Fredrik Reinfeldt på undersidan av foten, äger världens längsta tejprulle, fick OnOff att gå i konkurs och är stamkund hos "Hassans Kebab och Keps".
fredag 3 februari 2012
Response to "Lollipops and Guns"
I think that the main message of the text is that people who perform terroristic acts still can be "normal" people with feelings. I think that the author wanted to show the readers that the main reason behind most terroist acts is that there is always something that the terrorists are upset or angry about, such as a corrupt government or racism in the country. Sadly, violence is sometimes one of the very few ways to get your voice heard and you will definitely get noticed and get attention if you perform these violent acts against innocent people. I think that the author wanted the readers to understand why some people would do these things and instead of just calling them "heartless monsters" or something like that the author gives an explanation to why terrorism exists. In some countries the government is very strict about what you can do and what you can't do and will maybe put you in jail or charge you if you want to state your opinion about something that the government wants to silence. Terrorism is sometimes just a way to get your voice heard and even though it is a horrible and often very bloody way to get heard, it's sometimes one of the few ways to do so.
Vill få sin röst hördJohanna Rättzén är 16 år och går på Globala gymnasiet i Stockholm. Hon går en något speciell inriktning, nämligen Samhälle och Politik. Trots att hon är för ung för att rösta själv så är hennes politiska intresse och engagemang väldigt stort. Jag träffade henne för att ställa några frågor om just detta.
Vad är det som är så spännande med politik?
- Jag tror det är känslan av att man kan ändra något man är missnöjd med. Jag har själv väldigt starka åsikter om vissa saker och jag tycker om känslan att jag tillsammans med andra som tycker likadant kan göra en skillnad och ändra på det som vi tycker är dåligt.
När började du intressera dig för politik?
- Jag tror det var i början av nian, när jag började förstå att jag faktiskt kunde göra min röst hörd och få igenom mina åsikter trots att jag var för ung för att rösta. Jag tror att det började med att vi gjorde ett arbete i skolan om valresultat och liknande och då fick jag upp ögonen för hela den ”politiska världen”.
Skulle du vela arbeta med politik i framtiden?
- Ja, självklart! Jag önskar att flera ungdomar var mer politiskt intresserade, det är ju trots allt vi som ska ”ta över” en dag. Jag hoppas verkligen att min utbildning kan göra det möjligt för mig att få arbeta med politik på något vis för jag vill verkligen göra skillnad och få min röst hörd.
Tack för intervjun och lycka till i framtiden!
- Tack själv!
onsdag 18 januari 2012
I en artikel ur Dagens Nyheter från den 9:e november 2011 skriver Hanna Fahl om hur vissa bilder och filmer blir virala på nätet och hur de sprids så snabbt. Hon skriver också om hur enkelt vi kan bli lurade med dagens redigeringsteknik. Jag känner igen mig i det hon säger, det tror jag att alla som är medlem i något typ av socialt nätverk gör. Plötsligt så ligger någon upp en bild på Facebook och dagen efter har tjugo personer delat den vidare med sina vänner, som i sin tur delar den vidare till sina. Däremot är väldigt många av de bilder som läggs upp osanna, de flesta har på något sätt blivit redigerade och de flesta som delar dessa bilder brukar inte granska dem kritiskt innan de delar vidare. Ett enkelt sätt att göra detta är att titta på skuggorna. Oftast kommer ljuset från en enda ljuskälla och då ska alla skuggor falla åt samma håll. Man kan också leta efter pixlade kanter runt föremål i bilden man tror är inklippta. Ett exempel är bilden längst upp, där Timon och Pumbaa från "Lejonkungen" tycks gå brevid varandra i verkligheten trots att de bara är fiktionella karaktärer.
Däremot behöver inte alla bilder och videor som skickas runt vara rent påhitt och bara för skojs skull utan kan också upplysa ett problem i världen eller en händelse som behöver uppmärkas. Jag tänker direkt på en film som lades upp på Youtube den 16:e januari i år där sju personer misshandlade en pojke när han var på väg hem från skolan. Videon skickades runt på facebook och alla möjliga forum där tillslut ett par hackers fick tag på videon och lyckades få fram adress, telefonnummer och namn på alla sju personer som misshandlade pojken i videon. De gav all information till polisen som senare kunde gripa alla inblandade. Det tycker jag bevisar att delningsfunktionerna på internet inte bara är för underhållningssyfte utan även kan hjälpa oss lösa problem eller orättvisor som finns i världen.
Däremot behöver inte alla bilder och videor som skickas runt vara rent påhitt och bara för skojs skull utan kan också upplysa ett problem i världen eller en händelse som behöver uppmärkas. Jag tänker direkt på en film som lades upp på Youtube den 16:e januari i år där sju personer misshandlade en pojke när han var på väg hem från skolan. Videon skickades runt på facebook och alla möjliga forum där tillslut ett par hackers fick tag på videon och lyckades få fram adress, telefonnummer och namn på alla sju personer som misshandlade pojken i videon. De gav all information till polisen som senare kunde gripa alla inblandade. Det tycker jag bevisar att delningsfunktionerna på internet inte bara är för underhållningssyfte utan även kan hjälpa oss lösa problem eller orättvisor som finns i världen.
onsdag 30 november 2011
Insändare
Efter att ha läst ett antal nummer av Sportbladet har jag märkt att tidningen uppenbart riktar sig mot män. Nästan alla artiklar handlar om män och även annonserna och reklamen är riktad mot just män. Om vi i vårt samhälle kämpar för jämställdhet, varför ser det då ut så här? Är det okej?
Jag tycker att damsporten borde få precis lika mycket uppmärksamhet som herrsport. Sportbladet får det att se ut som om sportvärlden är mansdominerad trots att det finns massvis med duktiga och intressanta kvinnor som idrottar. I en upplaga av Sportbladet fanns bara två texter om kvinnor. Båda var notiser.
Dessutom fanns det en annons om telefondejting som var helt riktad mot män men inte en enda som skulle kunna vara lockande för kvinnor. Är Sportbladet/Aftonbladet så naiva att de tror att bara är män som gillar sport? Det är däremot en hel del kvinnor som skriver artiklarna i Sportbladet, om det då är jämställt på skribentsidan varför inte även på innehållet i tidningen?
Jag tror att om tidningarna skulle börja uppmärksamma damsport mer så skulle intresset kunna växa större hos yngre och aspirerande idrottare. Det skulle även hjälpa till mycket i diskussionen om jämställdhet. Alltså, om media väljer att uppmärksamma damidrott mer så kan intresset växa och i längden så kan damidrott få lika hög status som herridrott.
Sportbladet riktar sig uppenbart mot män som mig, men jag uppskattar inte alls den här tidningen.
Om redaktionen skulle kunna inse att damsport är minst lika intressant som herrsport så kan de inte bara hjälpa damatleter utan även hjälpa hela samhället att bli mer jämställt.
Jag tycker att damsporten borde få precis lika mycket uppmärksamhet som herrsport. Sportbladet får det att se ut som om sportvärlden är mansdominerad trots att det finns massvis med duktiga och intressanta kvinnor som idrottar. I en upplaga av Sportbladet fanns bara två texter om kvinnor. Båda var notiser.
Dessutom fanns det en annons om telefondejting som var helt riktad mot män men inte en enda som skulle kunna vara lockande för kvinnor. Är Sportbladet/Aftonbladet så naiva att de tror att bara är män som gillar sport? Det är däremot en hel del kvinnor som skriver artiklarna i Sportbladet, om det då är jämställt på skribentsidan varför inte även på innehållet i tidningen?
Jag tror att om tidningarna skulle börja uppmärksamma damsport mer så skulle intresset kunna växa större hos yngre och aspirerande idrottare. Det skulle även hjälpa till mycket i diskussionen om jämställdhet. Alltså, om media väljer att uppmärksamma damidrott mer så kan intresset växa och i längden så kan damidrott få lika hög status som herridrott.
Sportbladet riktar sig uppenbart mot män som mig, men jag uppskattar inte alls den här tidningen.
Om redaktionen skulle kunna inse att damsport är minst lika intressant som herrsport så kan de inte bara hjälpa damatleter utan även hjälpa hela samhället att bli mer jämställt.
tisdag 4 oktober 2011
Bokrecension : Låt den rätte komma in
Jag har läst boken "Låt den rätte komma in" av John Ajvide Lindqvist. Boken handlar om tolvårige Oskar som bor i Blackeberg tillsammans med sin mamma, år 1981. Oskar blir mobbad i skolan både fysiskt och psykiskt och vill hemskt gärna slå tillbaka mot mobbarna men kan inte göra något själv. Han är en relativt ensam person men en dag så flyttar en äldre man och en liten flicka in i lägenheten intill. Redan från början förstår Oskar att det är något som inte riktigt stämmer med flickan, hon är bara ute på natten, luktar konstigt och går väldigt lättklädd och barfota trots att det är mitt i vintern. Oskar och flickan blir vänner och börjar umgås med varandra. Samtidigt som detta så begås ett mycket märkligt mord i närliggande Vällingby och flickan verkar ha ett mystiskt samband med det här besynnerliga mordet.
Jag valde att läsa boken eftersom att jag hört väldigt mycket bra om den. Både mina föräldrar och vänner har pratat om den och jag kände att det var på tiden att jag läste den också. Jag fastnade direkt i den och för första gången på väldigt länge har kände jag att det faktiskt var svårt att sluta läsa. Det är en ganska händelsefattig bok men är skriven på ett sätt som alltid gör att man vill läsa vidare. Det är svårt att sätta fingret på precis vad det är som gör att jag vill läsa vidare men det finns någon spänning i luften hela tiden och man tror jämt att det ska hända något på nästa sida. Jag tror även att jag gillar boken så mycket eftersom att den utspelar sig väldigt nära där jag bor. Jag känner igen väldigt många av platserna som nämns i boken och eftersom att igenkänningsfaktorn är så hög så känns det även som att jag kommer närmare personerna och hela berättelsen. Jag måste dock påpeka att jag tycker att marknadsföringen av boken har varit lite felaktig. Många, till exempel jag, går in i boken och tror att det ska vara en skräckroman men så är inte fallet. Jag blev aldrig rädd, inte ens lite illa till mods någon gång under hela boken. Det kanske säger mer om mig som en avtrubbad skräckfilmsälskare än om att boken inte har något "skräckvärde" men det märks att fokus absolut inte ligger på skräcken utan snarare på relationen mellan alla karaktärer och hur deras öden vävs samman.
Det finns ett tillfälle i boken då man verkligen känner att man kommer nära de två huvudkaraktärerna i boken, Oskar och flickan. Det är när de sitter nere på gården utanför lägenheterna vid en lekplats och Oskar börjar ifrågasätta hennes konstiga sätt att vara. Här börjar man själv som läsare också undra och spekulera om vem hon är och hur hennes relation till den äldre mannen hon bor med egentligen ser ut. Just den här biten ur boken är så välskriven och bra formulerad att man nästan känner att man sitter brevid de två i lekplatsen. Det är just de här delarna i boken som är så välskrivna som gör att man kommer in i boken på ett helt annat sätt och nästan blir ett med huvudkaraktären.
Som sagt tycker jag väldigt mycket om boken och alla som vill ha en bok som känns väldigt realistisk men med en övernaturlig twist borde absolut kolla närmare. Jag rekommenderar också att läsa boken istället för att kolla på filmen. Den filmatiserade versionen saknar många av de bikaraktärer som finns i boken och som faktiskt tillför väldigt myckee till storyn. När jag kollade på filmen fick jag absolut inte samma intryck av karaktärerna som jag fick när jag läste boken. Boken är också mycket bättre berättad och man får mer bakgrundshistoria om vem flickan är i boken vilket även det tillför väldigt mycket till själva berättandet. För att sammanfatta allt kan jag säga att jag rekommenderar boken starkt, det är en av de mest spännande och bäst berättade böcker jag läst på väldigt, väldigt länge.
Jag valde att läsa boken eftersom att jag hört väldigt mycket bra om den. Både mina föräldrar och vänner har pratat om den och jag kände att det var på tiden att jag läste den också. Jag fastnade direkt i den och för första gången på väldigt länge har kände jag att det faktiskt var svårt att sluta läsa. Det är en ganska händelsefattig bok men är skriven på ett sätt som alltid gör att man vill läsa vidare. Det är svårt att sätta fingret på precis vad det är som gör att jag vill läsa vidare men det finns någon spänning i luften hela tiden och man tror jämt att det ska hända något på nästa sida. Jag tror även att jag gillar boken så mycket eftersom att den utspelar sig väldigt nära där jag bor. Jag känner igen väldigt många av platserna som nämns i boken och eftersom att igenkänningsfaktorn är så hög så känns det även som att jag kommer närmare personerna och hela berättelsen. Jag måste dock påpeka att jag tycker att marknadsföringen av boken har varit lite felaktig. Många, till exempel jag, går in i boken och tror att det ska vara en skräckroman men så är inte fallet. Jag blev aldrig rädd, inte ens lite illa till mods någon gång under hela boken. Det kanske säger mer om mig som en avtrubbad skräckfilmsälskare än om att boken inte har något "skräckvärde" men det märks att fokus absolut inte ligger på skräcken utan snarare på relationen mellan alla karaktärer och hur deras öden vävs samman.
Det finns ett tillfälle i boken då man verkligen känner att man kommer nära de två huvudkaraktärerna i boken, Oskar och flickan. Det är när de sitter nere på gården utanför lägenheterna vid en lekplats och Oskar börjar ifrågasätta hennes konstiga sätt att vara. Här börjar man själv som läsare också undra och spekulera om vem hon är och hur hennes relation till den äldre mannen hon bor med egentligen ser ut. Just den här biten ur boken är så välskriven och bra formulerad att man nästan känner att man sitter brevid de två i lekplatsen. Det är just de här delarna i boken som är så välskrivna som gör att man kommer in i boken på ett helt annat sätt och nästan blir ett med huvudkaraktären.
Som sagt tycker jag väldigt mycket om boken och alla som vill ha en bok som känns väldigt realistisk men med en övernaturlig twist borde absolut kolla närmare. Jag rekommenderar också att läsa boken istället för att kolla på filmen. Den filmatiserade versionen saknar många av de bikaraktärer som finns i boken och som faktiskt tillför väldigt myckee till storyn. När jag kollade på filmen fick jag absolut inte samma intryck av karaktärerna som jag fick när jag läste boken. Boken är också mycket bättre berättad och man får mer bakgrundshistoria om vem flickan är i boken vilket även det tillför väldigt mycket till själva berättandet. För att sammanfatta allt kan jag säga att jag rekommenderar boken starkt, det är en av de mest spännande och bäst berättade böcker jag läst på väldigt, väldigt länge.
måndag 3 oktober 2011
Läxa, del 2. Från artikel till notis
Vårdare mördad av häktad
Under en rökpaus på häktet i Flemingsberg mördade en man häktad för mordförsök en vårdare. Vårdaren som var en 25-årig kvinna blev slagen med en batong och dog senare på rastgården till följd av sina skador. Två kvinnliga vårdare följde med mannen ut på rastgården där han senare tog den ena vårdarens batong och började slå med den. En av vårdarna sprang därifrån för att kalla på hjälp. Enligt Kriminalvården är det mycket ovanligt att en intagen på häktet misshandlar någon i personalen så allvarligt. Polisen har rubricerat brottet som mord och håller just nu på med en förundersökning.
Källa : Aftonbladet
Källa : Aftonbladet
onsdag 28 september 2011
Notis läxa (del 1)
Carlén kan missa EM
Oscar Carlén var nära en comeback med tyska Flensburg när han under gårdagens träning skadade sitt knä åter igen. Högernian slet av korsbandet, två leder i knät som omger knäleden, för drygt åtta månader sedan och höll på att återhämta sig men riskerar nu att missa handbolls-EM i januari.
Källa : TT
Oscar Carlén var nära en comeback med tyska Flensburg när han under gårdagens träning skadade sitt knä åter igen. Högernian slet av korsbandet, två leder i knät som omger knäleden, för drygt åtta månader sedan och höll på att återhämta sig men riskerar nu att missa handbolls-EM i januari.
Källa : TT
torsdag 22 september 2011
Bette Davis
Ruth Elizabeth "Bette" Davis was an American actress born the 5th of April 1908 in Massachusetts. During high school she wanted to become a dancer but changed her mind when she joined a drama class. She first appeared in some Broadway shows but was later spotted by a talent scout from Universal Studios that invited her to make a screen test in Hollywood. Her first role was in a movie called Bad Sister. The sceen test was a failure though and she was fired because they thought she missed sexual appeal. However, she didn't give up and was later seen in the movie Of Human Bondage and the year after she recieved an Oscar for her role in the movie Dangerous. During her lifetime she appeared in a total of 101 movies and recieved two Oscars, but was nominated nine times. Today, she is mentioned in a lot of popular songs like "Bette Davis Eyes" by Kim Carnes. She died on the 6th of October, 1989.
Here's a video of Bette Davis in the movie Dangerous.
If I could ask Bette one question it would be if she is happy with the way her life turned out. It may be hard to imagine how your life would look if it hadn't turned out as it did but maybe she had other plans or wished to do other things that she never did. Since she wanted to become a dancer at first it would be interesting to know if she ever chased that dream or just abandoned it. I want to know if there was any things she had always wanted to do but never got to experience.
Källa : Wikipedia
Film : Vanessa knyter skon
Det här är filmen vi gjorde på medieproduktionen. Den handlar om Vanessa som knyter skon. Vi filmade allting på en lektion och redigerade den lektionen efter. I min grupp var vi Hugo, Loveh, Vanessa och jag.
Loveh var regissör, Hugo var kameraman, jag var redigerare och alltiallo och Vanessa var uppenbarligen skådespelaren. Jag blev nöjd med resultatet. Vanessa visar sina fantastiska skådespelartalanger och filmen kommer definitivt att bli en klassiker om ett par år. Hoppas att detta fantastiska filmgäng fortsätter berätta episka sagor och fantastiska draman även i framtiden!
Loveh var regissör, Hugo var kameraman, jag var redigerare och alltiallo och Vanessa var uppenbarligen skådespelaren. Jag blev nöjd med resultatet. Vanessa visar sina fantastiska skådespelartalanger och filmen kommer definitivt att bli en klassiker om ett par år. Hoppas att detta fantastiska filmgäng fortsätter berätta episka sagor och fantastiska draman även i framtiden!
tisdag 6 september 2011
English homework shizznit
Yo, what's up fellow blog readers!? :P <333
Seriously now.
My name is Erik and I live in Bromma with my mom, dad, sister and my dog Elvis. He's a one year old Westie (type of terrier dog). I live in a small white house, one of the famous "Per Albin houses". On my spare time I like to mix and create music using various computer programs and my keyboard. Music is my biggest interest, wherever I go or whatever I do I always listen to music. Mostly it's hardcore or post-hardcore metal but also some acoustic and slowly paced electronic music. I used to play in a band too but we disbanded a couple of months ago which was pretty sad but hopefully I'll find some other cool guys to play with. I also like to go to concerts, especially at Fryshuset. I've been there a couple of times and it has always been completely insane and when I come home with bruises all over myself I know it's been a good show. I also like to watch movies, especially horror movies. I don't know why but I just like getting scared. I know it sounds really weird but there is something fascinating, almost addicting in watching movies that get me really scared. I also like to edit video and sound, I've done that for about a year and a half and I must say I'm getting pretty good at it. I think that's pretty much all you need to know about me, or maybe all that you wish to know about me. My deep secrets will forever be secrets.. or something.
I'm just trying to end this blog post in a cryptic way.
Seriously now.
My name is Erik and I live in Bromma with my mom, dad, sister and my dog Elvis. He's a one year old Westie (type of terrier dog). I live in a small white house, one of the famous "Per Albin houses". On my spare time I like to mix and create music using various computer programs and my keyboard. Music is my biggest interest, wherever I go or whatever I do I always listen to music. Mostly it's hardcore or post-hardcore metal but also some acoustic and slowly paced electronic music. I used to play in a band too but we disbanded a couple of months ago which was pretty sad but hopefully I'll find some other cool guys to play with. I also like to go to concerts, especially at Fryshuset. I've been there a couple of times and it has always been completely insane and when I come home with bruises all over myself I know it's been a good show. I also like to watch movies, especially horror movies. I don't know why but I just like getting scared. I know it sounds really weird but there is something fascinating, almost addicting in watching movies that get me really scared. I also like to edit video and sound, I've done that for about a year and a half and I must say I'm getting pretty good at it. I think that's pretty much all you need to know about me, or maybe all that you wish to know about me. My deep secrets will forever be secrets.. or something.
I'm just trying to end this blog post in a cryptic way.
tisdag 30 augusti 2011
Om mig
Hej, jag heter Erik och går första året på St:Eriks gymnasium inriktning "SamMedia." Jag bor i ett radhus i Bromma med min mamma, pappa, syster och min hund Elvis. Där har jag bott hela mitt liv. Tidigare gick jag i Äppelviksskolan. Anledningen att jag valde just den här linjen var att jag alltid varit intresserad av journalistik och media i allmänhet. Jag har länge velat jobba med något med journalistisk inriktning, helst anknytet till musik på något sätt. Musik är också bland mina största intressen. Vart jag än går eller vad jag än gör lyssnar jag på musik. Mest är det hardcore metal men även mycket akustiskt, breakbeat och lugnare elektronisk musik. På min fritid brukar jag också mixa och skapa egen musik. Då använder jag mitt keyboard och min dator för att redigera det jag spelar på keyboardet. Förut spelade jag även i ett band men vi spelar tyvärr inte längre tillsammans. Jag älskar även att gå på konserter, men tyvärr så kommer de band jag lyssnar mest på väldigt sällan till Sverige. På min fritid är jag också med min hund, Elvis. Han är en 1 års gammal Westie, en terrierras. Utöver det så gillar jag att vara med kompisar, kolla på film, speciellt skräckfilmer, redigera film och ljud och ta det lugnt. Förut tränade jag också mycket friidrott men slutade med det för ett par år sen.
Efter att jag slutat skolan så vill jag förmodligen börja jobba direkt. Jag har redan haft lite kontakt med en sida som skriver om musik, film och annan media som jag kanske kan få börja skriva för sedan när jag går ut skolan för att tjäna lite småpengar. I mitt framtida jobb hoppas jag på att få resa runt världen och skriva från många olika platser för att se hur världen ser ut eftersom att jag inte rest mycket i mitt liv. Givetvis vill jag jobba med något som innehåller skrivande, kanske kan jag få skriva lite för den tidning jag praktiserade hos - Runner's World. Min största dröm om vi ska hålla oss inom journalistikspåret vore att starta en egen tidning om mer "hardcore" musik. Det finns många bra sådana tidningar i Amerika men inte en enda i Sverige. Förhoppningsvis får jag äran att starta den första.
Efter att jag slutat skolan så vill jag förmodligen börja jobba direkt. Jag har redan haft lite kontakt med en sida som skriver om musik, film och annan media som jag kanske kan få börja skriva för sedan när jag går ut skolan för att tjäna lite småpengar. I mitt framtida jobb hoppas jag på att få resa runt världen och skriva från många olika platser för att se hur världen ser ut eftersom att jag inte rest mycket i mitt liv. Givetvis vill jag jobba med något som innehåller skrivande, kanske kan jag få skriva lite för den tidning jag praktiserade hos - Runner's World. Min största dröm om vi ska hålla oss inom journalistikspåret vore att starta en egen tidning om mer "hardcore" musik. Det finns många bra sådana tidningar i Amerika men inte en enda i Sverige. Förhoppningsvis får jag äran att starta den första.
fredag 26 augusti 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



