I en artikel ur Dagens Nyheter från den 9:e november 2011 skriver Hanna Fahl om hur vissa bilder och filmer blir virala på nätet och hur de sprids så snabbt. Hon skriver också om hur enkelt vi kan bli lurade med dagens redigeringsteknik. Jag känner igen mig i det hon säger, det tror jag att alla som är medlem i något typ av socialt nätverk gör. Plötsligt så ligger någon upp en bild på Facebook och dagen efter har tjugo personer delat den vidare med sina vänner, som i sin tur delar den vidare till sina. Däremot är väldigt många av de bilder som läggs upp osanna, de flesta har på något sätt blivit redigerade och de flesta som delar dessa bilder brukar inte granska dem kritiskt innan de delar vidare. Ett enkelt sätt att göra detta är att titta på skuggorna. Oftast kommer ljuset från en enda ljuskälla och då ska alla skuggor falla åt samma håll. Man kan också leta efter pixlade kanter runt föremål i bilden man tror är inklippta. Ett exempel är bilden längst upp, där Timon och Pumbaa från "Lejonkungen" tycks gå brevid varandra i verkligheten trots att de bara är fiktionella karaktärer.

Däremot behöver inte alla bilder och videor som skickas runt vara rent påhitt och bara för skojs skull utan kan också upplysa ett problem i världen eller en händelse som behöver uppmärkas. Jag tänker direkt på en film som lades upp på Youtube den 16:e januari i år där sju personer misshandlade en pojke när han var på väg hem från skolan. Videon skickades runt på facebook och alla möjliga forum där tillslut ett par hackers fick tag på videon och lyckades få fram adress, telefonnummer och namn på alla sju personer som misshandlade pojken i videon. De gav all information till polisen som senare kunde gripa alla inblandade. Det tycker jag bevisar att delningsfunktionerna på internet inte bara är för underhållningssyfte utan även kan hjälpa oss lösa problem eller orättvisor som finns i världen.