Response to "Lollipops and Guns"

I think that the main message of the text is that people who perform terroristic acts still can be "normal" people with feelings. I think that the author wanted to show the readers that the main reason behind most terroist acts is that there is always something that the terrorists are upset or angry about, such as a corrupt government or racism in the country. Sadly, violence is sometimes one of the very few ways to get your voice heard and you will definitely get noticed and get attention if you perform these violent acts against innocent people. I think that the author wanted the readers to understand why some people would do these things and instead of just calling them "heartless monsters" or something like that the author gives an explanation to why terrorism exists. In some countries the government is very strict about what you can do and what you can't do and will maybe put you in jail or charge you if you want to state your opinion about something that the government wants to silence. Terrorism is sometimes just a way to get your voice heard and even though it is a horrible and often very bloody way to get heard, it's sometimes one of the few ways to do so.

Vill få sin röst hörd
Johanna Rättzén är 16 år och går på Globala gymnasiet i Stockholm. Hon går en något speciell inriktning, nämligen Samhälle och Politik. Trots att hon är för ung för att rösta själv så är hennes politiska intresse och engagemang väldigt stort.  Jag träffade henne för att ställa några frågor om just detta.

Vad är det som är så spännande med politik?
- Jag tror det är känslan av att man kan ändra något man är missnöjd med. Jag har själv väldigt starka åsikter om vissa saker och jag tycker om känslan att jag tillsammans med andra som tycker likadant kan göra en skillnad och ändra på det som vi tycker är dåligt.
När började du intressera dig för politik?
- Jag tror det var i början av nian, när jag började förstå att jag faktiskt kunde göra min röst hörd och få igenom mina åsikter trots att jag var för ung för att rösta. Jag tror att det började med att vi gjorde ett arbete i skolan om valresultat och liknande och då fick jag upp ögonen för hela den ”politiska världen”.
Skulle du vela arbeta med politik i framtiden?
- Ja, självklart! Jag önskar att flera ungdomar var mer politiskt intresserade, det är ju trots allt vi som ska ”ta över” en dag. Jag hoppas verkligen att min utbildning kan göra det möjligt för mig att få arbeta med politik på något vis för jag vill verkligen göra skillnad och få min röst hörd.
Tack för intervjun och lycka till i framtiden!
- Tack själv!

I en artikel ur Dagens Nyheter från den 9:e november 2011 skriver Hanna Fahl om hur vissa bilder och filmer blir virala på nätet och hur de sprids så snabbt. Hon skriver också om hur enkelt vi kan bli lurade med dagens redigeringsteknik. Jag känner igen mig i det hon säger, det tror jag att alla som är medlem i något typ av socialt nätverk gör. Plötsligt så ligger någon upp en bild på Facebook och dagen efter har tjugo personer delat den vidare med sina vänner, som i sin tur delar den vidare till sina. Däremot är väldigt många av de bilder som läggs upp osanna, de flesta har på något sätt blivit redigerade och de flesta som delar dessa bilder brukar inte granska dem kritiskt innan de delar vidare. Ett enkelt sätt att göra detta är att titta på skuggorna. Oftast kommer ljuset från en enda ljuskälla och då ska alla skuggor falla åt samma håll. Man kan också leta efter pixlade kanter runt föremål i bilden man tror är inklippta. Ett exempel är bilden längst upp, där Timon och Pumbaa från "Lejonkungen" tycks gå brevid varandra i verkligheten trots att de bara är fiktionella karaktärer.

Däremot behöver inte alla bilder och videor som skickas runt vara rent påhitt och bara för skojs skull utan kan också upplysa ett problem i världen eller en händelse som behöver uppmärkas. Jag tänker direkt på en film som lades upp på Youtube den 16:e januari i år där sju personer misshandlade en pojke när han var på väg hem från skolan. Videon skickades runt på facebook och alla möjliga forum där tillslut ett par hackers fick tag på videon och lyckades få fram adress, telefonnummer och namn på alla sju personer som misshandlade pojken i videon. De gav all information till polisen som senare kunde gripa alla inblandade. Det tycker jag bevisar att delningsfunktionerna på internet inte bara är för underhållningssyfte utan även kan hjälpa oss lösa problem eller orättvisor som finns i världen.